17-06-2016

Embolisering

 Embolisering

Myomembolisering, även kallat uterin fibroid embolisering (UFE) eller uterus artär embolisering (UAE), är en teknik som utvecklades i ett nära samarbete mellan gynekologer och radiologer på Lariboisière Hospital (Paris, Frankrike) i början av 90-talet.
Principen går ut på att man stryper blodförsörjningen till myomen och därigenom svälter ut dem. Detta görs genom att man injicera syntetiska mikrosfärer i livmoderns artärer.

Hur genomförs en myomembolisering?

Före operation
När man kommit fram till att embolisering är den bästa behandlingsmetoden för patienten så sätts ett team av läkare ihop. Denna grupp består av en gynekolog, en radiolog och en narkosläkare.
Gynekologen har den samlade bilden och fattar beslut ihop med patienten vilken metod som bör användas. Detta baseras på information från tidigare undersökningar såsom ultraljud och magnetröntgen. Patientens ålder, önskan om att behålla sin livmoder och myomens antal och placering är faktorer som spelar in här. Radiologen som har specialiserat sig inom områdena bildgivande metoder, röntgen-, punktions- och kateteriseringstekniker, säkerställer att inga kontraindikationer föreligger samt är den som genomför emboliseringen. Narkosläkaren ansvarar för narkos och smärtlindring under och efter ingreppet. Ett möte organiseras mellan patient och radiolog för att patienten ska förstå vad emboliseringen innebär samt för att få svar på de frågor som eventuellt uppstått.

 

Emboliseringsförfarandet
Operationen utförs av radiologen och vanligtvis är patienten endast lokalbedövad. Lårbensartären punkteras i ljumsken och en kateter (ett rör som är ca en millimeter i diameter) förs vidare genom kärlet och placeras i livmodersartären. Hela proceduren visualiseras med kontraströntgen. När katetern är på plats injiceras mikrosfärer av storleken 500-1000 µm i diameter. Då myomen försörjs av blod från livmodersartären så kommer mikrosfärerna att följa med blodflödet och fastna i muskelknutans finmaskiga kärlväv. Blockering av blodflödet stryper tillförseln av syre och andra näringsämnen som myomet behöver för att överleva och växa till. När emboliseringen är genomförd så avlägsnas katetern och en eventuell blödning unviks genom att ett tryck läggs över insticksstället med hjälp av ett specialutvecklat tryckförband.

Efter operation
Embolisering av myom kräver i regel bara en kortare sjukhusvistelse på 24 till 48 timmar och normal aktivitet kan återupptas inom 10 dagar. Efter ingreppet kan magkramper, liknande menssmärta, upplevas. Smärtstillande läkemedel skrivs i regel ut för att begränsas dessa. Under återhämtningen kan patienten uppleva feber och trötthet. Dessa influensaliknande symtom kan vara från några få timmar upp till några dagar. 
Uppföljning med gynekolog alternativt radiolog bör ske inom tre månader. Vid utskrivning får patienten med sig kontaktuppgifter till mottagning för att kunna ta egen kontakt om hög feber, kraftig buksmärta eller försämring uppstår.


Embolisering: NÄR?

Emboliseringstekniken har förfinats under de senaste 10 åren. Den har validerats av American Collage of Obstetricians and Gynecologist som ett icke-kirurgiskt alternative till hysterektomi, för de kvinnor som önskar behålla sin livmoder (Practice Bulletin Nr. 96 - Juli 2008).

Myomembolisering rekommenderas framför myomektomi då mer än tre till fyra muskelknutor förekommer (polymyomatös livmoder). Tekniken kan också vara ett bra alternative för de patienter som tidigare genomgått en myomektomi men som fortsatt lider av återkommande symtom relaterade till myom.

Flera vetenskapliga studier visar att kvinnor som genomgått embolisering fortfarande kan bli gravida och få barn (källa Biosphere Med).

Fler och fler kvinnor väljer idag embolisering eftersom det är ett minimal-invasivt, snabbt och effektivt ingrepp men hållbart resultat.

 

Others non-surgical treatments:

- Drug treatment
- Ultrasound

 

Informationen på denna webbplats är inte uttömmande och är tillgänglig först och främst med tanke som allmän information. Den är på inget sätt avsedd att ersätta en konsultation med sjukvårdspersonal och utgör varken direkt eller indirekt en medicinsk konsultation..